- I madeloveimpossible -

Grät som ett litet barn när boken tog slut.

Gasmasker.

Har hittat en butik som säljer gasmasker. Ska dit och köpa i en orgie av tillfredställelse, sa fort jag flyttat hit!

Klockan är 18:07

Och jag skall precis äta frukost.

Trampa i slem med bajs.

Tog tag i mig själv och smög in pa rivningstomten som ligger nagra hundra meter fran vandrarhemmet. Vilket helt klart var värt besväret. För plötsligt stod jag ensam med sex tomma hus som skulle förrintas. Och det fanns massor att se. Kom dock aldrig ner i källaren - vilket gjorde mig lite besviken - för hela golvet var täckt i nagot äckligt slem som helt klart luktade kloak och bajs... som jag självklart rakade trampa i.






Gjorde ett nytt attentat i centrala München. Har dock kommit överrens med mig själv att aldrig göra det tva ganger pa samma ställe. Far se hur länge den överrenskommelsen haller.

Har ni fest eller?

Jag missade den stora festen. Pa avstand fick jag se hur man avfyrade hundratals fyrverkeripjäser. När jag väl kom till Olympiaparken var klockan tre pa natten. Festen var slut. Och man hade redan börjat plocka ner allting. Övervakat av en stor drake. Sammanlagt gick jag runt i atta timmar igar.





Klockan sju pa morgonen hittade jag förvirrad tant som försökte köpa cigaretter. När jag hjälpte henne kände jag mig nästan äcklig - sa där äckligt hjälpsam. Men det är jag ju ända bara pa latsas. Allting slutade med att hon blaste mig pa pengar och tog bussen därifran.

Nytt försök.

Gjorde ett nytt försök med mitt lilla konstexperiment. Den här gangen med mycket bättre resultat.


Inser att jag börjar lata det här med foto gar lite över styr. Har trots allt hunnit bryta mot en hel del moraliska regler sedan bara igar. Nu skall jag ut med min kamera.

Misslyckat konstattentat.

Natten var underbar. Bestämde mig för att genomföra ett litet konstattentat med min kamera. Blev helt värdelösa bilder, men det sag jag inte förrän efterat. Adrenalin pumpade i hela kroppen. Och upptäckt fick jag skynda därifran - med skratt i benen och livslust mellan tarna (mina strumpor blev kvar pa platsen).



Sag det hela lite som en uppvärmning. Om jag inte klarade av att göra det här, skulle jag förmodligen inte ha mod att göra verklighet med nagra av min preformencetankar. Därför kändes det skönt att göra det. Oavsätt om bilderna blev skräp.